Debattartikel: "Det är skillnad på idrottspolitik och Folkhälsomål"
I Dagens Nyheter idag publiceras en debattartikel skriven av Karin Mattsson Weijber, ordförande Riksidrottsförbundet, och Peter Larsson, ordförande Stockholms Idrottsförbund.
Debattartikeln är ett svar på Madeleine Sjöstedts inlägg i söndags. Texten hittar du på DN:s webb eller här nedanför:
"Det är skillnad på idrottspolitik och Folkhälsomål"
På söndagens DN Debatt skrev Madeleine Sjöstedt, idrottsborgarråd i Stockholm, att idrottsrörelsen inte lever upp till statens folkhälsomål. En av de viktigaste utgångspunkterna med statens idrottspolitik är att idrott bidrar till folkhälsa genom att människor är fysiskt aktiva inom idrotten. Där är vi helt överens. Sedan faller logiken.
Staten har en idrottspolitik som har fler syften än folkhälsa. Idrottspolitiken handlar om allt från att engagera barn och unga i föreningslivet till att stödja elitaktiva. Det sistnämnda är ett nytt uttalat mål i den nya statliga idrottspolitiken som lades fast av riksdagen i maj 2009. Staten har också en folkhälsopolitik och en statlig myndighet, Folkhälsoinstitutet, som ska genomföra den. Medan idrottspolitiken vilar på fler ben och har fler syften än enbart ett folkhälsomål har just folkhälsopolitiken enbart målet bättre folkhälsa i Sverige. Svensk idrott är en demokratisk folkrörelse och Riksidrottsförbundet (RF) är inte en myndighet.
Idrott bidrar definitivt till en bättre folkhälsa, därför att effekten av människor i rörelse är just det. Så påståendet att idrottsrörelsen inte lever upp till statens folkhälsomål är att missa målet. Vi hade förstått om idrottsrörelsen blivit angripen för att inte leva upp till målen för statens idrottspolitik. Då hade resonemanget varit relevant. Det är det inte nu.
Svensk idrott fortsätter att locka mängder av barn och unga till den frivilliga verksamheten i mer än 12 000 idrottsföreningar med barn- och ungdomsverksamhet. Idrotten är aktiv i sitt samarbete med skolan, inte minst inom ramen för Idrottslyftet. Stockholms Idrottsförbund har varit framgångsrikt i samarbetet med skolan och genom att öka tillgängligheten till Storstockholms idrottsmiljöer. Resultatet bara i år är 3 600 nya medlemmar, 29 600 extra gympatimmar, 370 föreningar i 325 skolor i 50 olika idrotter. Under hela satsningen, som pågått i över fem år, har 1 225 nya idrottsledare utbildats.
Madeleine Sjöstedt menar att RF inte ska ha monopol på folkhälsoaktiviteter när det gäller fysisk aktivitet. Självklart inte. Men bilden är större än så. Den statliga idrottspolitiken är en politik för vad man vill med den organiserade idrottsrörelsen och vilket stöd man vill ge till den. Att då argumentera för att stödet till den organiserade idrotten, som fördelas enligt beslut som hela idrottsrörelsen demokratiskt fattat, också skulle stödja verksamhet utanför RF är inte logiskt.
Fler än idrottsrörelsen bedriver verksamhet som är bra för folkhälsan. Borde då inte politikerna ta ansvaret att fördela andra resurser till dem ur ett folkhälsoanslag snarare än ur ett idrottsanslag? Det krävs sammantaget mer än idrottspolitik för att uppnå bättre folkhälsa.
Karin Mattsson Weijber
ordförande Riksidrottsförbundet
Peter Larsson
ordförande Stockholms Idrottsförbund
